Utan musik vore livet ett misstag!
Jag tänkte ägna dagens text åt att författa lite om vad som händer, har skett
och vad som komma skall här på Brofästet. Fokus idag ligger på helgaktiviteterna!
Så låt oss backa några veckor!
Vi gör en kort tidseraresa bakåt och hamnar då först, enligt almanackan, i den
24:e december -2021.
Julafton på Brofästet i Bunkeflostrand! Ja, smaka på den.
Kan det gå fel när en präst samt en musiker vill bjuda till? Det är jag
alldeles övertygad om att det kan. Min starka övertygelse är att vi alla
människor gör fel, och att saker & ting ibland inte riktigt blir som vi
tänkt oss. På julafton blev det i alla fall riktigt bra! Vilken tur!
Mikael & Lena är två riktiga ”entertainers” med lång och gedigen erfarenhet,
kunskap och träffsäkerhet när det gäller att skapa och fylla ett helt rum.
Rummet denna gång var som bekant på Brofästet! Vi som var där fick uppleva en
härlig gemenskap och en jul som var fylld av musik, sång och inspirerande tal.
Jiraporn (husmor) hade fixat till ett julbord utav klass. Om det var ett
skånskt, eller ett norrländskt julbord låter jag vara osagt. Men gott som tusan
var det!
Nyårsafton följdes senare av en lugn och en kort sittning i lokalen. God mat
och en klar & överlägsen seger (i sällskapsspel) över Dejan fick avsluta
kvällen, och förstapriset tilldelades mig och medklient.
Helgen därpå styrde Amalia upp en bowlingtävling nere på stan (Big Bowl). Det
där stället har nog funnits i 100 år, tror jag. Sist jag var där var någon gång
för ungefär 10 år sedan, och då var det under helt andra omständigheter och
premisser, vill jag förtydliga. Förra helgen på Big Bowl blev både lyckad och
glädjefylld. Taktiken ifrån min & vår sida var att Amalia inte skulle få
stå som segrare när timmen väl tickade in. Slutresultatet blev
tillfredställande, och är ni nyfikna på om min taktik lyckades så kan ni bara
luta er tillbaka och lita på mig.
Mikael tog en söndag med oss till en utställning på (Malmöhus slott) arrangerad
av Malmö museum. Vad vore en bal på slottet? Temat på utställningen var – MAKT ÖVER
MÄNNISKOR!
Från sorg som följde i pestens spår vid 1700-talets början, till avgrund och
förtvivlan i arrestlokaler på fästningen i väntan på avrättning. Ganska snabbt
konstaterade vi att dessa människor & öden inte fick uppleva den där
beryktade balen i alla fall. Väldokumenterade berättelser om fångar och deras
öden fångade mitt intresse starkt. Vad handlade deras brott och umbärande i fängelset
om? Det fanns dokumentation, fotografier och sparade bevismaterial i massor.
Straff och förnedring i de mörka och trånga hålorna är jag glad och tacksam
över att jag sluppit undan! Dödsstraff i Sverige på den tiden var inget
särskilt märkvärdigt.
Så var det bättre förr? Svar; Nej!
Avslutningsvis, tillsammans med Lena (för två veckor sedan) fick vi alla känna
av lugnet och den tillämpade avslappningens goda effekt. Under en halvtimme
ledde Lena in oss i djupet av oss själva. Musklerna fick slappna av och
plötsligt är kontrollen och medvetenheten över kroppen ett faktum. Att tillämpa
mindfulness, andning och avslappning i sin vardag är ett recept bättre än
samtliga onödiga och tillfälliga förskriva psykofarmaka.
I alla fall för mig, som idag endast är i behov av en ipren eller en alvedon
vid tillfällig tandvärk. Det är en befrielse som är svår att beskriva med ord!
Efter våra gemensamma aktiviteter på söndagar brukar vi äta eller fika i
närheten av platsen vi varit på. Lenas avslappningsgrupp lagade tillsammans en
grym och hälsosam maträtt. Lax, blomkålsris samt en stor sallad avnjöts i
gemensamhetslokalens värme.
Annina är tillbaks efter sin semester i Thailand och på söndag bär det av till
Landskrona och ännu ett museum står för dörren.
Brofästet växer på många plan just nu! Patrik (rehabiliteringscoach) har anslutit till
personalstyrkan, och vi klienter blir bara fler och fler. Tiden går (6 mån) har
passerat och nya spännande, personliga och häftiga utmaningar står för min dörr.
Ha en fin helg och var rädda om varandra där ute /
Kristofer
Ring klocka,
ring……!
Nu är det dags att summera året 2021, kanske lite annorlunda!
Just idag känns det faktiskt både rätt och riktigt att sitta här på (My Next Move) och skriva om “det där” året 2021. Det året som nu inte längre finns. Det året som nu passerat!
Men vilken tur att jag, och ni, föddes med en hjärna. Hjärnan, som har den fina förmågan att minnas och återberätta nästan allt för oss. Och den kräver inte (vad jag vet) någon sladd, pin kod eller usb-port.
Jag arbetade och bodde ganska många år uppe i Stockholm. Då, och i mitt jobb inom sjukvården träffade jag en väldigt intressant person och människa, som gjorde sin specialisttjänstgöring (ST) där jag arbetade. Han berättade och gjorde intryck, redan då, på ett sådant speciellt och spännande sätt. Ofta och gärna berättade han om hur våra hjärnor fungerar, samt vad de faktiskt är kapabla till. Jag blir lika glad och inspirerad idag, som jag blev då, när jag ser honom sitta i morgonsoffan i tv-studion, och med samma inlevelse dela med sig av sin breda kunskap. Ett stort tack till dig, Anders Hansen! Någon kväll i denna vecka ska jag påbörja ny läsning av din senaste bok som du skrivit.
Det har på många sätt och vis varit ett speciellt år, det där 2021, eller vad säger ni?
Att ha förmånen att upptäcka de där yttre och spännande resorna som vi alla älskar, har nog för många varit väldigt problematiskt under förra året. Pandemin (covid19) begränsar verkligen denna mänskliga förmån, ja faktiskt för oss alla……
Men din inre resan då? Har den också varit problematisk och begränsad förra året?
Jag tror inte att det finns några direkta eller inre tidsbegränsningar i våra inre resor. En resa som dessutom varken kräver visum eller ett pass. Mikael, som jobbar här, sade tidigt till mig när jag påbörjade min resa med honom, och Brofästet som arrangör, att; “Kristofer, det finns ingen början och inget slut”.
Jag tror att han citerade någon känd filosof i det där ögonblicket och i samtalet vi hade. Jag är dock inte säker. Men det är heller inte viktigt. Budskapet fastnade i alla fall i mitt minne.
Att resa med Brofästet är tryggt och bra, det vill jag förmedla. Jag sitter både bekvämt och ganska långt fram i deras “flygplan”. Och jag trivs där. I klassrummet satt jag oftast längst bak och trivdes alls inget vidare.
Jag tar mig igenom och förbi både turbulens, fallande syre och hög ljudnivå i coupén. När Dejan tänder skylten ("fasten your seatbelt"), så gör jag det. När Lena, med tydlighet, berättar om hur flytvästen och visselpipan fungerar, så lyssnar jag. När vår vaktmästare demonstrerar var nödutgångarna är placerade, så lyssnar/tittar jag. När Annina berättar om vilket väder och vilken vind hon tänker flyga oss igenom, då lyssnar jag. När sedan Mikael (när solen gått ner) presenterar, gestikulerar och rekommenderar nästa film på led-skärmen, då tittar jag.
Denna nya spännande resa, skulle för några år sedan, inte ha varit möjlig för mig. Jag var inte vid rätt “gate” då, helt enkelt.
Uppmärksamheten, koncentrationen och nyfikenheten skulle vara helt släckt efter bara en timme “take off”, då alkoholen och sömntabletterna gjort sin beskärda del, igen!
Jag är så nyfiken och otålig på vart vi skall landa! Jag sitter lugnt kvar här i coupén och småsnackar lite med några medpassagerare! Snart kommer säkert Amalia ut här i coupén och serverar oss en ny god kopp kaffe, och kanske rekommenderar hon också en ny parfym? Ovisshetens intelligens går inte att besegra! Är det så?
Året, julen och nyårsafton 2021 finns inte längre kvar i almanackan. Men det gör jag! Mer levande än någonsin, och det är jag så tacksam för! Minnena ifrån julen och nyårsafton här på Brofästet bevarar jag dessutom med en tillfredsställande känsla i min lilla skattkista!
Ta hand om dig, och er där ute!
/ Kristofer
Midnatt råder, tyst det är i huset!
Jag
träffade som hastigast, här om dagen, en äldre dam på bussen här i Malmö. Hon
tittade på mig med stora, nyfikna och undrande ögon. Hon frågade försiktigt; är
det du Kristofer? Det är det, svarade jag. Denna dam (som det sedan visade sig)
en gång i tiden var min lärarvikarie på vår mellanstadieskola i Lund. Jag kom
inte på då, eller kände igen henne alls. Kanske för att det är 30 år sedan,
kanske för att vår klass ofta hade olika lärare, och lärarvikarier. Vi talade
lite om väder och vind, att inga jäkla butiker längre tar emot kontanter och
att ” det minsann var bättre förr”.
Innan bussen nådde in till Gustav Adolfs torg tog hon min hand och sa; Gud, vad
trevligt att få möta dig igen, och som du kan snacka och göra varje samtalsämne
intressant! Men gjorde jag inte det för 30 år sedan också, undrade jag. Hur
skulle du beskriva mig då och där, i det där orangefärgade klassrummet i Lund
-1990? Jo så här, sade hon med filosofisk underton; I mina ögon var du nog ”En
ganska introvert dagdrömmare som försökte hitta inspiration och glädje i det
enkla livet.”
Jag klev av bussen och gick vidare mot nästa mål. My Next Move på stora
Nygatan!
Men det var nog precis så jag var på den tiden, tänkte jag. Hon kanske hade
rätt! En tyst, blyg och ganska rastlös ung själ med huvudet fyllt av fantasier,
drömmar och idéer.
Idag, 30 år senare sitter jag här vid datorn på brofästet
och drömmer om ett ”enkelt liv”, igen. Det blev inte riktigt så som jag hade
drömt och tänkt då, som 10 åring. Några saker ”blev till verklighet”, några
inte. Idag är jag inte längre lika tyst, blyg och introvert. Varför det är så,
det vet jag ärligt talat inte. Men för varje nykter, produktiv/ sund dag, vecka
och månad som går, så är min övertygelse konstant, att precis så här vill jag
ha det. Öppenhet och lyhördhet är inte så dumt och farligt ändå.
Men jag vill också betona, att alla dessa dagar inte alltid varit en dans på
rosor. Det har krävts av mig stora uppoffringar. Vissa dagar fler, vissa dagar
färre.
Jag gör fel ibland, jag är lat ibland, jag vill sova länge ibland och jag är
långt ifrån perfekt. Men att varje dag göra sitt bästa och att inte ge upp, det
räcker långt tror jag. Det är som det är, och det blir som det blir!
Amalia sa till mig idag; Vännen, ” Life Is A Rollercoaster”.
Jag ska gå djupare in i det samtalet med Amalia vid senare tillfälle, jag hann
inte idag. Hon ska få berätta mer om att livet just är som en ”Berg o Dalbana”.
Men initialt är jag bered att hålla med henne. Bara det att min första tanke
gick till artisten Ronan Keating och dennes bedrövliga låt med just samma
titel.
Här på brofästet i Bunkeflostrand är läget och rehabiliteringen
ganska oförändrat sedan sist jag skrev här. Det trummar på! Bollen är i
rullning! Jorden snurrar o.s.v
Några nyfikna, och kanske till och med lite vilsna själar (precis som jag) har
under veckan tillsammans med sina respektive socialsekretererar varit här på
”info” besök.
Mikael bjöd oss på pizza i söndags. Att beställa pizza och få det hemkört till
dörren (gemensamhetslokalen) kan ibland gå riktigt fort. Det är i alla fall vad
jag tror och förväntar mig. I söndags tog det 1 timme och 50 minuter. Ja, vad
säger man? Kanske en övning i tålamod och tillit!
En total kontrollförlust och maktlösheten var ett faktum. Där satt vi hungriga
som vargar och väntade. Men
vi hade det trevligt trots allt, och jag skulle kunna göra reklam för pizzerian
”runt hörnet” här, men jag väljer att avstå!
Nästa gång jag skriver här blir dagen före julafton. Den 23:e december!
Annina drar till solen och Asiens pärla i Thailand (Phuket) i nästa vecka. Vi
andra stannar kvar här i kylan och kämpar!
Lena och Mikael ska bjuda oss på en show vi tidigare aldrig stundat på en
julafton. Ja, så utlovas det och ett piano ska fram. Mer vet jag inte i
skrivande stund!
Ta hand om varandra där ute!
Kristofer
Vi blir fler och fler
Måndag, ny vecka nya möjligheter heter det!
En klyscha som heter duga, då faktiskt alla dagar ger mig & oss nya möjligheter, om vi vill det. Tidigare i mitt liv kunde jag känna en irritation, ja till och med, nästan en ilska när t.e.x, en allt för positiv lärare startade måndagens lektion med just ovan skriven mening.
Här på Brofästet känner jag
inte så, och det är verkligen befriande. Och kanske är det så för att vi inte
startar upp dagen med en tråkig lektion i läran om atomer, molekyler och dess
obegripliga kemiska förening.
Det handlar inte om att jag går omkring hela dagarna och skrattar, utan just om, att jag idag (när jag skriver detta) faktiskt har en schysst och ödmjuk inställning till tillvaron, som den är.
Är jorden rund eller platt?
Jag tror att den är rund och att vi dagligen snurrar. Det snurrar, fast på ett
behagligt sätt, numera utan alkohol & droger.
Se möjligheterna, bryta
gränserna, eliminera gamla och destruktiva beteende, be om hjälp, ta ansvar
o.s.v
I denna veckan blev vi
fler!
Två nya klienter anslöt och flyttade in här på Brofästet.
Bollen är i rullning, som Mikael (personal) brukar säga. Eller så kanske det är någon annan som sagt och säger så. Jag gillar uttrycket oavsett!
Terapin/rehabiliteringen/fysisk
aktivitet med Dejan, Lena, Mikael, Dejan och Annina rullar också på. Det är
mycket som rullar och snurrar nu. Inte minst Anninas arrangemang med innehåll
av julpyssel/julbak, som ägde rum i fredags här i lokalen. Yoga och lunch på
Emporia, det fick avsluta veckan.
Våran “husmor” Jiraporn
skämmer verkligen bort oss. Inte ut oss! Maten är fantastiskt god varje dag.
Och jag tror att jag talar för oss alla!
Kanske skulle rubriken ha varit annorlunda i denna “veckans blogg”. Kanske inte!
En röd tråd som flyter
igenom denna text är tacksamhet. Och tacksamhet var faktiskt länge sedan jag
kände & upplevde, på riktigt.
En stor anledning till
denna tacksamhet är att min omgivning, mötena (AA/NA), nya bekanta, terapin,
brofästet, MNM och min beslutsamhet som idag, är sund och frisk. Jag hoppas att
den så också är imorgon. En lite tjatig “slogan” i tolvstegsprogrammet är just;
EN DAG I TAGET.
Nu är Amalia på väg in i
lokalen och ska bjuda oss på en klippning. Fantastiskt!
Vid tangentbordet /
Kristofer
Endast tomten är vaken
Gemensamhetslokalen är i förvandling. Tiden rullar på och julen står enligt almanacka och tradition för dörren.
Veckan som har gått har genomgripande varit väldigt lik den förra. Brofästets
lägenheter blir inflyttningsklara allt efter som, och rehabiliteringen flyter på. Uffe,
tillsammans med vår vaktmästare fortsätter att komponera samman våra lägenheter
metodiskt, estetiskt och modernt.
I förran veckan skämde verkligen Malmö bort oss med sitt vackra väder. Med blå
himmel och varma solstrålar tog jag och Dejan oss ut på några promenerade till
Hyllie. Sträckan på 4 kilometer innehöll några djupa & fina samtal om livet, och dess mening. Ett NA-möte och ett AA-Möte
hanns också med.
Fredagen sedan! Jo, det blev till en heldag med Annina i våran gemensamma
lokal. Nu har vi ljus här i vårt hus, julen är kommen, hopp tra-la-la-la!
Ja, så går ju den gamla “juldängan”! Ni minns va?
Men sammanfattningsvis stämmer den låten och texten ganska bra in på våran
lokal just nu. Julgranen lyser, våra fönster lyser och julbocken står precis
där han skall stå!
Ej att inte heller förglömma, är att lussekatterna här smakade bättre än vad
pressbyråns vid centralstationen I Malmö gör.
1:a advent inföll sedan på söndagen. Våran Lena hade via media snappat upp att
Limhamn bjöd på julmarknad “de luxe”, just den dagen. Vi tog ett gemensamt
klokt beslut och åkte helt enkelt dit i Lenas bruna bil!
Trots bitande kyla och kalla havsvindar så smakade korven och den söta
churrosen fantastiskt och förvånansvärt gott.
På scen stod en man i tomteluva och sjöng “små grodorna” hellre än bra, och
barnen dansade glatt!
Jag avslutade veckan med en väl genomförd musikalisk tidsresa & konsert med
PETTER nere på Slagthuset.
Nu vänder jag blad och ser att december månad är skriven i datorns almanacka!
Vi (klienter&personal) på Brofästet tror att även denna månad skall inbjuda visdom och glädje!
Vid tangentbordet /
Kristofer
Gemenskap och Pirayor
Då har en ny och spännande vecka på Brofästet passerat. Att få en lugn och bra start på dagen innebär för oss, att vi tillsammans varje morgon kl.09.00 äter en god och hälsosam frukost i våran gemensamma lokal. Efter att vi avnjutit denna frukost så samlas vi i grupprummet och går igenom hur vår dag ser ut. Vi läser dagens text - hämtad från NA/AA och "checkar" sedan av hur vår aktuella dagsform är, och om det är något i texten som vi eventuellt vill prata om.
Våra förmiddagar ser lite olika ut, men alla har vi något produktivt att göra. Uffe har t.ex. denna vecka varit med vår vaktmästare och iordningsställt, möblerat och designat en av våra tomma lägenheter. Den är alldeles snart inflyttningsklar!
Klockan 13.00 äter vi i vanlig ordning en hälsosam och god lunch komponerad av våran duktiga husmor Jiraporn. Oftast är luncherna sammasatta ifrån det spännande Asiatiska och Thailändska köket! Så var det även denna vecka! Under eftermiddagarna - måndag, tisdag och torsdag har våran alkohol/drogterapeut rehabiliterande samtal med oss. Under dessa samtal har vi pratat, bland annat om tillfrisknande ifrån beroendesjukdomen, och allt vad detta innebär. Under veckan har vi varit flertalet klienter inskrivna på Brofästet. Vad vi hört så är det ännu fler klienter på väg in till oss! Tanken är att även gruppterapi med Dejan ska bli möjligt när fler klienter har landat och blivit inskrivna hos oss.
Några av oss hade också individuella samtal med våran Leg Psykolog Annina, tar tar emot oss nere på Stora Nygatan 59 i centrala Malmö. Nere på samma adress har vi oftast inbokade (individuella) terapitimmar med henne, KBT-terapeut Lena och vår tillika eminenta - etiska rådgivare Mikael. Självklart dyker också dessa klocka människor upp här på Brofästets gemensamma lokaler.
Dagens avslut och middag äter vi tillsammans i lokalen kl.17.00. Kvällsavslutning ca. 20.00 har vi sedan var och en med personal i våra lägenheter. Det är också tryggt att det finns tillgänglig personal dygnet runt. Två kvällar förra veckan åkte jag och Uffe, tillsammans med personal på NA-möte (tisdag) Bokgatan/Malmö, och ett AA-möte (lördag) i Limhamn. Varje söndag (14-18) hittar vi gemensamt på något kul. I söndags åkte vi till Malmö museum (Akvariet) och tittade samt lärde oss det mesta om, allt från abborrar till pirayor. Ett uppskattat och spännande äventyr som avslutades med en fika och en sväng om till en "second hand" butik i Malmö.
En vecka har passerat och jag ser med nyfikenhet fram emot nästa.
Vid tangentbordet/ Kristofer
